En episod ur Råstrands historia berättad av Abbes Sara i Hednäs

Det var under tiden då postgången var från Vindelgransele och en gammjänt från Gubbträsk var pig här i byn. Hon hade bland annat som uppgift att frakta posten mellan Vindelgransele och Råstrand.

På sommaren måste hon gå och ro men på vintern fick hon ibland använda häst och släde.

Den här episoden inträffade en vinterkväll när hon hade sin posttur och var på hemväg. När hon kom till Rågoträsket hörde hon plötsligt hur vargarna började yla efter vägen som hon körde. Då förstod hon att det var bråttom. Hon körde allt vad hästen förmådde springa, men då vägen inte var så bra tog vargarna in på ekipaget ganska snabbt. Väl framme vid Julkesmyren såg hon att det inte skulle gå att hinna hem innan vargarna hunnit upp henne. Nu var goda råd dyra, men eftersom det var en kvinna som hade växt upp nära nog i vildmarken, så greps hon inte av panik utan tänkte att något måste göras.

Eftersom beslut och handling var ett hos denna kvinna så stannade hon släden och tog loss hästen för att denne skulle kunna springa lättare. Det stod inte länge på förrän hästen försvann däri myrkanten mot avan till.

Själv stjälpte hon käppskrindan (dt var en sådan hon hade på släden) upp och ner. Det dröjde bara en liten stund så var vargarna framme, de anföll direkt. Men eftersom spjälorna på skrindan hindrade dom att komma åt pigan, så krafsade och grävde de för att få ut henne. Men då vargarna sträckte in tassarna mellan spjälorna så högg hon av fötterna på dom med en yxa.

När hästen kom hem sprang den direkt in i porten till ladugården löddrig och skrämd. Det blev en väldig uppståndelse då folket i gården upptäckte att hästen var ensam, man förstod att något hade hänt och skyndade sig att tända lyktorna för att söka efter pigan.

Man följde hästens spår och då de kom yttersti avan hörde dom ett väldigt liv mot Rågoträsket till, de skyndade sig allt vad som gick för att komma fram till skådeplatsen. Pigan låg kvar under skrindan helt oskadd men runt omkring låg tre döda vargar. När vargarna fått vittring av blodet från de avhuggna fötterna på sina kamrater anföll de och bet ihjäl varandra.

Dom överlevande blev skrämda och tog till flykten när folket från byn kom med lyktorna. Det var med stor lättnad som man kunde återvända med pigan och de döda vargarna hem till byn.

Berättat av Roland Arvidsson.