På det andliga området finns en förgrening från Gargnäs pingstförsamling med offentliga möten och undervisning i söndagsskola. Helgesförbundet har också förgreningar här.
Här finns en idrottsklubb, husmodersförening som samlar in pengar för ytterbelysning, och en studiecirkel i engelska, ledare Bengt Åslund.

Under sommaren har det varit en ovanligt livlig byggnadsverksamhet. Inte mindre än fem nya ladugårdar har uppförts, alla rymliga, ljusa och moderna. I alla ladugårdar är foderborden av länsveterinär Modigs verkligt trevliga och av allt att döma praktiska och bekväma konstruktion. Väggarna har murats av så kallad dalablock, som levererats av Sandows Cementgjuteri i Sandsele. Byggnadskostnaderna rör sig omkring 15000 kr för vardera.
De flesta har byggt med beräkning att kunna öka sin besättning om avsättningsmöjligheterna blir gynnsamma. Men under nuvarande förhållanden ligger fraktproblem som en mörk skugga övre det hela.

Under förfallotiden höst och vår är ju all trafik för bilar helt avstängd, under den tiden då isen över älven inte är farbar. Därför är möjligheterna för avsättning av mjölken helt utesluten. Under ogynnsamma förhållanden kan detta avbrott bli långvarigt. Men så har vi intilliggande gårdar. Holmen med två familjer som har vatten att fara över, när de skall till fastlandet. Hednäs med tre gårdar och fyra familjer saknar annan utfartsmöjlighet än båt sommartid.

August Nilsson på Lillånäs köpte en jordbit av sin broder Johan. Området var då tätbevuxen skogsmark. Han har också köpt av två grannar. Nilsson har nu 5.5 hektar. Det är väl storartat. Nilssons saknade nämligen startkapital. Han och makan Hulda har fostrat tio barn, där av ett fosterbarn. Endast två är hemma. År 1815 då Nilsson var i färd med stenkilning åt en av sina grannar, fick han en stålflisa i ena ögat, så att ögat måste tas bort. Vid ett annat tillfälle körde Nilsson av sig ena benet. Men någon läkare behövdes inte anlitas för en sådan småsak.
Då jag frågade varför läkare inte anlitades, kom svaret som den naturligaste sak i världen, ” Ja Vi had int råd, vi har botat oss hemma.” När man står inför Nilsson och hör skildringen om deras kamp för tillvaron, då förstår man vilken beslutsamhet och seg framåtanda som de besjälats av. Då förbleknar alla rekord i skidspåret och på fotbollsplanen. Det är sådana som Nilsson och många hans likar, som vi alla har anledning att se upp till och försöka efterlikna.

Under sommarens lopp har efter en av byamännen gjord ansökan ingenjör Håkan Nordstöm Bygdsiljum, stakat för enskild väg med utgång från vägen till Tväråträsk, att sammanbindas med en förutvarande vägstump till södra Hednäs, vidare fram till hednäs, en sträcka på något över 3 kilometer. Om den vägen någon gång blir förverkligad får de som bor på andra sidan en länge närd önskan uppfylld. Men vägen är ett hela byns intresse, men därmed är det dock ej byns isolering höst och vår ej avhjälpt.

Hur blir det med sträckan Råstrand - Sandsele?
Och då är vi inne på en gammal och som det synes segsliten historia. Sträckan Sandsele - Råstrand omkring 18 kilometer, har stakats många gånger. 1939 bröts vägen färdig fram till Torviksele, där den stannade och ännu efter tio år är den återstående sträckan, omkring 6 kilometer, obruten. Vad detta betytt för befolkningen på orten kan knappast en utomstående riktigt fatta. Det kan nog endast den som varit avstängd och utan möjlighet till utkomst under förfallotiderna höst och vår för all tyngre trafik. Många gånger har det varit risk för eget liv att ta sig över.
Till mejeriet i Sorsele levereras 500 liter mjölk per dag från Tväråträsk och Råstrand. Vad det betyder för bönderna då trafiken avstannar både höst och vår, tillsammans två månader, är inte svårt att räkna ut, för att inte tala om chaufförerna som även för ställa in sina dyrt förvärvade bilar, under samma tider.

Från Lyckselehållet har det brutits väg fram till socken gränsen vid Skoträsk. Därifrån fram till Tväråträsk har funnits en byaväg som nödtorftigt varit framkomlig och som nu lär vara under brytning. Men sträckan Råstrand - Torviksele tycks inte finnas någon möjlighet att påbörja. Vad är orsaken till att det ser ut att sitta så hårt fast just den sträckan?

Det har närts en förhoppning här i byn att man i höst skulle börja med bron och banken över Flarkavan här i byn, då en del gärna skulle ha sökt arbete där. I stället har det försports att den fallfärdiga gammla bron skulle repareras. Är det inte bättre att nedlägga de pengar på den nya bron, som väl ändå en gång måste byggas?
Det hoppas undertecknad och många med mig.