Något om maten

Förutom potatis och rätter av kornmjöl, utgjordes födan av saltad och torkad fisk och på samma sätt behandlat kött. Några delikatesser var det egentligen inte vanligt att se på bordet. Ost kunder förekomma. Ostlöpen erhöll man, när man slaktade en kalv, uppfödd på enbart mjölk från kon. Man tog då löpmagen, torkade den och bröt sedan bitar som lades i vatten. Detta vatten användes sedan som ostlöpe. Denna löpmage kallades för ”tjesen”.

 

En annan s.k. delikatess värd att nämnas var ”donseln”. När man slaktat får, tog man ändtarmen, rengjorde den, saltade och flätade den som en hårfläta. Sedan torkades den, skars upp i bitar och avnjöts i kaffe. I kaffe kunde man sätta både ost och torkat kött ibland.

 

Oskar Nilsson minns att de första rotsakerna han smakade var granträskrovan. Det skulle vara en sorts majrova.

 

Bär från skogen plockades ej i samma utsträckning som nu. Det berättas om en mor: ”Hon kunde inte ge familjen bär ty då blev de så matfriska, att ej maten skulle räcka till”.

 

1934 hölls en matlagningskurs i Råstrand. De unga flickorna skulle läras upp att odla en köksträdgård på våren. På hösten skördades och man fick lära sig att ta tillvara skörden. Det var bland annat morötter, rödbetor, kålrötter, vitkål, ärter och spenat. Hemkonsulent Maja Bylund var lärarinna och hushållningssällskapet hade anordnat kursen. Oskar Nilsson upplät mark för köksträdgården och lokal för kursen.

 

När man fick främmande och skulle bjuda på kaffe, bjöd man ej till dukat bord. En bricka dukades och gästerna, som satt spridda på stolar och soffan, fick kaffet och eventuellt bröd serverat till sig.

 

Bakning av matbröd

Brödet var ju en av de nödvändigaste födoämnen. Det fannas alltid en bagarstuga på varje gård. Den var i regel ej vinterbonad och därför måste vinterbehovet av bröd bakas på hösten. På sommaren användes bagarstugan till sommarbostad och därför måste sommarbrödet bakas på våren. Brödmängden berodde på familjens storlek. Till mindre familjer räckte 500 – 600 bröd och till större 1 000 för säsong.

 

Dagen före brödbakningen skulle degen förberedas. Använde man potatis i degen skulle potatisen kokas, skalas och malas. Man blandar potatis, vatten, salt (skummjölk om man hade den) i ett degtråg. Där skulle massan stå över natten för att potatisen skulle ”söttna opp”.

 

På bakdagen blandar man rågmjöl och kornmjöl i degen och arbetar sedan denna med en spade med långt skaft som vi kallar ”spöua”. Det hände ibland att mjölet var fruset. Då blev degen så skör att det behövdes stor skicklighet av bagarna att hantera brödet så det inte gick sönder. För att hällen skulle bli tillräckligt varm tills bakningen började, måste man börja elda ugnen redan klockan fem på morron, för vid sjutiden var det dags för bakning. Det var alltid två stycken som hjälptes åt, en som kavla och en som nagga och grädda. Naggarna var gjorda av skogsfågelfjädrar som var hopbundna som en kärve. Med dessa naggade man brödet. Sedan tog man ”spjälken” och förde över brödet på ”fjälen” och sen in i ugnen. På golvet breddes det ut halm, så när brödet var gräddat las det på denna halm för att svalna. När bakningen var klar för dagen skulle brödet ”bräckas”. Det tillgick så att brödet återigen las in i ugnen och värmdes så det blev mjukt, så skulle det sopas rent från mjöl och vikas till en trekant.

 

Sedan började man använda jäst i degen. Då sparade man jäst från ena baket till nästa. Man tog en bit från den jästa degen och spara den i en burk ”jästbygga”. Denna degklump användes sedan till en ny deg för nästa bak. Så småningom började man baka ljusugnsbröd och detta bröd bakas än idag.

 

TEKLA JONSSON berättar om osttillverkning

Jan Abrams Sofia hade fått lära sig tillverka ost av ”meierskan” från Lycksele.

Mjölken värmdes till fingervarmt. Löpe tillsattes. Sen ho man he te en ostkorg. En stor ostskruv användes. Man skruvade ut vasslan ur massan. Osten lades i saltlake ett tag. Tog sen upp den och lät den torka. Vasslan kokades ihop. Lite mjölk tillsattes. Den blev ljusare då. Kokningen fortsatte tills allt var ihopkokt. Massan skulle röras ”reias” ordentligt så att den ej grynades. Nog hård formades den till tegelstenar. Denna mesost kunder förvaras lång tid. Önskades messmör, rev man en bit av osten, blandade i lite grädde och smaksatte med en aning socker. Det blev ett gott messmör.

 

Man hade följade namn på måltiderna:

1. Frukost, innan man gick till lagårn

2. Måravern

3. Aftanvern

4. Kvällsmål, mest gröt

 

Maträtterna vid måravern och aftenvern varierade naturligtvis efter tillgången i hemmet. Gröten kokades av korn torkat på bastun och malat i kvarn. Vi har tidigare nämnt att det fanns flera kvarnar i byn. Den gröt man åt i gamla tider var mycket godare än den vi äter nu av kornmjöl, ty då blev ej mjölet så fint siktat som nu.

Då husfar var borta i arbete var det ej så noga med måltiderna som då han var hemma. Det berättas även att det var viktigast att han fick rejält med mat (när det var tillgång till den). Husfar gick i tyngsta arbetet. De som var hemma, husmor och barnen, var det ej lika viktigt med.