Kolningen

Hem
Sommar
Vinter
Boende
Att flytta hit
Att hitta hit
Arbete
Ungdom
Webcam
Arrangemang
Produkter
Väder
Lokala tidningar
Intresseföreningen
Råstrands historia
Utveckling
Nybyggarna
Råstrand faställes
Bebyggelse
Isberget
Näverliden
Bondens arbete
Kvarnar
Djuren
Slakten
Skogen
Flottningen
Kolning
Tjärdalen
Dikning
Fiske
Jakten
Maten
Skolan
Handeln
Vägarna
Färjan
Flarkavabron
Tegeltillverkning
Elström
Radion
Telefon
Posten
Barnavård
Kyrkan
Folktro
Vädret
Ungdomsnöjen
Dialektord
Ramsor
Föreningslivet
Glimtar 1949
Tankar 1984
Berättelser
Bilder från förr
Smått och gott
Kontakter

 

På 1940 - talet var kolnigen mycket allmän i dessa trakter. Ja, ända in på 1950 - talet höll männen på med detta arbete.


Man högg först veden. Det gick åt cirka 400 "res", till mila. Ett res var 8 - 15 bitar av stammen från barrträd. Dessa lades med ena änden i kors på varandra till en höjd av

1,10 m.


Så skulle kolmilbotten iordningställas till en jämn, plan yta med omkretsen cirka 10 - 12 m. 110 kbm. ved gick åt till en 13 famns mila. Veden restes mot "kungen" = en påle mitt i milbotten. Kungen var försedd med en triangel i toppen med 8 - 10 tums sida.


Lodrätt mot denna lades då långa bitar, för att på så sätt få en tändtrumma, när milan var färdiglagd. Virket till tändtrumman bands fast för att ej rubbas. För att få lutning på milan lades sen kortare bitar nerifrån några varv tills man kom upp till triangeln. Sen lades " vasaklabba" runt om. Dessa var 3 fot långa och 6 - 10 tum tjocka bitar. Ovanpå dessa lades rosten = golvet, som utgjordes av smala stammar. Dessa spikads fast i "vasaklaban".
Så byggdes milan upp tills rosten var fylld, varpå denna byggdes ut och virket fylldes på tills milan var omkring 13 famnar i omkrets = 24 meter.


Nu måste milan sågas till jämn upptill. Några extra bitar lades in som utfyllnad. Taket täcktes med halm eller granris, så även hela milan. Sedan stybbades milan med jord. Man började med taket. Så kom turen till blocken. Dessa var sågade virkesbitar, omkring 1 meter långa - på mitten med hål, där man satte in blockstången = stödet. När första varvet block var lagt, lades jorden upp till den så kallade hyllan, som uppkomit. Sen byggdes två blockvarv till med små blockstöd. Nu var det dags för draghål i foten av milan. Man grävde upp cirka 13 draghål. Så var milan klar för tändning. Den torraste ved, helst tjärved användes och släpptes ned i tändtrumman. En stege användes för att kliva upp på milan.


Uppvärmningen tog en timme. Sedan lades trumhålen igen och draghålen fick börja fungera. Trumhålen öppnades. En ny eldfyllning lades i och hålet stängdes igen. Detta upprepades ytterligare ett par gånger tills milan blivit genomvarm. Då var det dags att sätta upp skortstenen. Denna monterades vid foten av milan. Ett hål skottades upp vid foten och skor´stenen sattes ned mot rosten i detta hål.
De första draghålen tätades något, så att virket endast kolade och ej brann upp. Det dröjde 6 - 8 dygn tills milan var färdigkolad. Skorstenen togs ned, alla hål tätades, så att intet drag kom in i milan. Om 3 - 5 dygn var milan kall.
Den revs och kolen lastades i lådor. Dessa transporterades fram till bilväg med häst, sedan med lastbil till Sandsele eller längre fram Blattnicksele järnvägsstation.


Lådorna tömdes i kolvagnar, som sedan gick på järnväg till olika järnbruk i mellan Sverige.

 

En vagn rymde 730 - 740 hl. = 37 stig. Priset rörde sig om 45 - 50 kronor per stig.

Senast uppdaterad:
2012-07-03 21:14