Barnavård

Hem
Sommar
Vinter
Boende
Att flytta hit
Att hitta hit
Arbete
Ungdom
Webcam
Arrangemang
Produkter
Väder
Lokala tidningar
Intresseföreningen
Råstrands historia
Utveckling
Nybyggarna
Råstrand faställes
Bebyggelse
Isberget
Näverliden
Bondens arbete
Kvarnar
Djuren
Slakten
Skogen
Flottningen
Kolning
Tjärdalen
Dikning
Fiske
Jakten
Maten
Skolan
Handeln
Vägarna
Färjan
Flarkavabron
Tegeltillverkning
Elström
Radion
Telefon
Posten
Barnavård
Kyrkan
Folktro
Vädret
Ungdomsnöjen
Dialektord
Ramsor
Föreningslivet
Glimtar 1949
Tankar 1984
Berättelser
Bilder från förr
Smått och gott
Kontakter

 

Barnavården i början av 1900-talet skiljer sig mycket från nutidens. Då var det vanligt att barnen föddes i hemmen. För det första var ju de sanitära förhållandena under all kritik, dels på grund av fattigdom och inte minst okunnighet.

 

Det fanns mången gång inte tillgång till barnmorskor, så fanns det kanske ej två kronor till arvodet till barnmorskan. Därför anlitades ofta en så kallad ”jordemoder”, en grannkvinna som ofta tjänstgjorde vid förlossningen.

 

Det fanns i många hem endast köket, och i kökssoffan föddes många barn. Modern arbetade med sina vanliga sysslor, som kunde vara rätt tunga tills stunden var inne. Då tillkallades jordemodern. Fadern fick då ta de övriga barnen och flytta till ladugården, medan den nya medborgaren anlände.

 

Det nödvändiga skulle finnas tillhands, sax, tråd samt vatten. Detta kokades på spisen eller över öppen eld. Bristande renlighet var nog orsak till att många mödrar fick sätta livet till. Det var även brist på blöjor och kläder för den nyfödde. När det kom barn vart och vartannat år, förstår man att det räckte dåligt till. Man använde ofta en mossa som togs kring kallkällorna. Denna mossa var ljus till färgen och väldigt mjuk, även sedan den torkats. Den lades mellan blöjorna och tog bra emot väta och var även mycket värmande.

 

Andra problem var att varken barnpuder eller barnsalva fanns. Som puder användes potatismjöl och ”markmjöl”. Detta mjöl togs från stockar som larver ätit av så att ett sorts mjöl uppstått.

 

Då barnet hade badats skulle ett glödande kol läggas i badvattnet, innan det bars ut. Man skulle inte bära ut barnets hälsa med badvattnet. När barnet badats och pudrats med nämnda mjöl, skulle det lindas. Först togs en trasa kring stjärten, så mossa sen en klut till utanpå, så sträcktes benen ut innan mantels som bestod av ett långt tygstycke av flanell, togs runt blöjorna och veks ihop till ett snyggt paket. Sen kom lindan på som var en tygremsa c:a en meter lång och en decimeter bred. Denna virades runt manteln så barnet liknade mest ett paket när proceduren var över.

 

Att barnet skulle lindas så trodde man skulle förhindra att få krokiga ben. Men det var praktiskt och på så sätt att det var lättare att bära, samtidigt behölls värmen kring de små. Denna procedur skulle då göras flera gånger om dygnet. En mössa skulle jämt sitta på huvudet. Det skulle förhindra barnet att få utstående öron. Men det var nog också för att skydda huvudet från kyla, för det kunde nog vara rätt så kallt i många kök.

 

Detta är en svunnen epok och önskas inte tillbaka.

 

Berättat av Dagny Henriksson.

Senast uppdaterad:
2012-07-03 21:14