En stående matsedel i byn till lördagsafton i varje hem på sensommaren, var koke färsk fisken, nyperen och koke roven. Efter veckans slit på raningen, bortliggninga i myrhöslåtten, getninga för onga och husmödrarnas många bestyr, blev detta veckans höjdpunkt, som följer minnet genom åren.
August Sandkvist var ute med nota väst om Lillholmen för å nöt. Som hjälp hade han älst pojken Tycko 6 år som hjälpkar i båten. Not varpens läge kände varje husbonde i byn säkert som sin egen byxficka.
Vart ”faesne” (hinder) på botten fanns, kunde de avgöra på direkten genom iakttagelse på stranden, då den tallen eller björken kom i linje för ögat, mot den sten eller husknuten, då är båten i läge över bottenhindret, där skall nät eller not läggas ut.
Sidvinden var besvärlig och August var ej nog uppmärksam och noten fastnade i något på botten, troligen en gammrot säger Tycko och ser bestämd ut, nu 67 år efteråt. Här gäller det för August att få loss noten, för vad han förstår är det just i äfta (afton) de vere (vädret) då fisken gå fast i ” gärnä” (garnet).
Han hivar upp Tycko oppa storsten väst om holmen, knyter notrepet i livrämmen på 6 - åringen. Runt stenen är ”blåe djupe”. Tycko håller med sina små fingrar i stenens skorviga yta och känner en otäck sträckning i bältet för varje ryck Augus gör, för att få loss nota. Detta lyckades till slut och när pappa komme och hämte mej kände jag mig stolt, särskilt då han sa ”du är riktigt ”morne” å ha vese. (En riktig hjälp att ha med sig).
Berättat av Tycko Sandkvist Rankbäcken Sorsele född 1911 i Råstrand.