En skoldag

Hem
Sommar
Vinter
Boende
Att flytta hit
Att hitta hit
Arbete
Ungdom
Webcam
Arrangemang
Produkter
Väder
Lokala tidningar
Intresseföreningen
Råstrands historia
Utveckling
Berättelser
Vargepisod
Getarminnen
Grindslanten
Marknadsresan
Guldfyndet
Storskidtävlingen
Läkarbesök
Frits Hedman
Drunkning 1929
Ett skolminne
Barndomsminne
Hembygdsskildring
Skog och flottning
Tandvärk
Slakten
Fiskeförhinder
En skoldag
En återblick
Bilder från förr
Smått och gott
Kontakter

 

Skall försöka ur minnet återge en skoldag på 1920 - talet.
Skolvaktmästare fanns ej på den tiden, så barnen själva fick sköta städning, eldning, vatten och vedbärning. Ansvaret av detta var uppdelat så att två av flickorna skötte städning och två pojkar fick ta hand om snöskottning, ved och vattenhämning en vecka var, så byttes det så nästa vecka var det några barn som tog vid , så gick det laget runt.


De som stod i tur skulle börja eldningen tidigt på morgonen, det var ej så lätt att få fyr i den gamla kaminen, veden var långt ifrån torr alla gånger. Under den kallaste tiden tände nog lärarinnan ( som då bodde i skolhuset) eld i kaminen för att hinna få upp temperaturen ett par grader, men det hände att det var så kallt att vi första timmen fick sitta med ytterkläderna på, för att inte frysa allt för mycket.
Klockan nio kallades vi samman av ljudet från en gammal sprucken hästtjuka, så var det uppställning i korridoren, marsch in i skolsalen, uppställning vid våra bänkar. Innan vi satte oss ner skulle vi sjunga en psalm, och lärarinnan läste morgonbön. Den sång som nog mest sjöngs var ”Din klara sol går åter upp...” , den sjöngs i klar som mulen dag.


Första timmen var det kristendomsundervisning, sen var schemat upplagt så att när en klass hade tillexempel räkning, fick andra klassen teckna och ha välskrivning, då krävde dom ej så mycket lärarhjälp. Nästa timme var det en annan klass som fick lärarinnans hjälp någon timme under dagen.


En förtiominuters middagsrast hade vi klockan tolv. De barn som hade för lång skolväg måste ha med sig mat, som oftast var frusen, men många sprang nog nära tvåkilometer för att äta, det var jobbigast kunna hinna tillbaks i tid.
Någon gymnastiksal fanns ej, utan bänkarna skuffades undan, så nära väggarna som möjligt, och vi fick göra höfterfäst, knäböj och armar uppåt sträck på den fria ytan. Gymnastikkläder fanns ej, utan vi gjorde våra gymnastiska rörelser i de kläder vi hade på oss.


Slöjden förekom endast för flickor första åren av min skolgång, det var två timmars undervisning, två dagar i veckan. Senare började pojkarna också vara med.
Skoldagen avslutades med psalmsång och aftonbön, men tro inte att skoldagen var slut för att vi gick hem, ty med oss i våra tygpåsar, som skulle föreställa dagens skolväskor, fanns hemarbeten, räkning och läxläsning och ett par psalmverser som skulle läras utantill.


Den som då hade sin städvecka fick stanna kvar och städa skolsalen och korridoren, man sopade golven med i bästa fall borste, men kvasten användes nog mest, det gick fortast med den. Så skulle veden och vattnet bäras in för kommande dag. Alla barn visste att detta var ett arbete som var deras skyldighet, så ordet ” he gör int jag” hördes aldrig.



Berättat av Dagny Henriksson.

Senast uppdaterad:
2012-07-03 21:14