Omkring år 1900 påbörjades vägen genom byn. Då byggdes också bron över Flarkavan. Albin Risberg, Staggträsk, nu 91 år gammal, berättar att han ”blakade” timret till denna, medan han tjänade dräng hos Isac Johansson.

Vägarna byggdes med starka armar och spadar, så att de blev framkomliga för häst och vagn (kärrvägar). Oskar Nilsson, 86 år, berättar att ett av de första åren på 1900-talet var mycket snörik. Männen som hade åtagit sig att hålla uppe ett stycke av nuvarande väg 363, fick plumsa i djupsnö på en tillfartsväg från byn fram till 363:an. ”Snön gick till brese” (grenen) på karlarna. De måste helt enkelt trampa upp en väg så de kunde klara snöröjningen de 4 km de åtagit sig från Gargbron och söderut. Den snöröjningen bestod helt enkelt av trampning.

Vägen från 363 mot Råstrand, kom fram vid Hästmyravan på norra sidan av Vindelälven, varifrån man först rodde båtar till södra sidan av älven där byn ligger. Man hade därför satt upp ett stall vid Hästmyravan, så att hästarna kunder lämnas där. Landfästet på Råstrands-sidan fanns vid Isac Johansson, något väster om nuvarande färjeläge.

Vägen söderut

alltså mot Tväråträsk, gick före 1900 över Isberget. Det var förstås en spångad stig. Isac Johansson var förman när nuvarande väg bröts år 1917 – 1919. Denna övergick till allmän väg 1928. Den som först trafikerade denna väg med bil var predikanten Rickard Israelsson från Rusksele.

Frans Karlsson, Tväråträsk, var förste lastbilsägaren i trakten. 1923 började Gottfrid Karlsson, Tväråträsk, upprätthålla trafik med taxibil på denna vägsträcka med en T-Ford. Obs! endast sommartrafik. Första bilägaren i Råstrand var Fritz Hedman. Det var år 1927. Han berättar för oss: Hans första och enda bil var ej så stor. Det var en Ford på 1 100 kg. Med den körde han bl.a. ”lass” från Bastuträsk och naturligtvis alla transporter åt byborna. Efter två år fick han upphöra med verksamheten eftersom han blev blind.

Andra som uppehållit godskörning med lastbil var Albert Abrahams-son och Nils Gustafsson.

Vägunderhållet

sköttes av byamännen både vinter och sommar. Byamännen från respektive byar t.ex. Råstrand och Tväråträsk, hade plogplikt på vinterhalvåret. Det innebar att de med häst och träplog skulle hålla vägen framkomlig. För att hålla ordning på vem som stod i tur att ploga upprättades en särskild plogbräda. Det var en bräda, med ett hål för varje hus. När det ”huset” hade plogat färdigt flyttades pinnen till nästa hål på brädan.

Motorplogning påbörjades 1934. Albert Abrahamsson utförde den.

En episod om gångna tiders prestationer: Det berättas om Viktor Renman, som bodde i Isberget i flera år. Han skulle en dag till Sorsele för att besöka en sjuk svåger, Elof Nilsson. Spänstig som han alltid varit, tog han sin cykel på morgonen, åkte fram till Råstrand, fortsatte över älven till väg 363 upp mot Sorsele. När han hunnit till Galgatmyran utanför Sorsle fick han punktering på ena däcket. Han drog då cykel till Sorsele, uträttade sitt ärende, reparerade däcket och vände åter till Isberget. Det blev cirka tolv mil han tillryggalade denna dag. Bra prestation.

Vägen uppöver” byn

 – västerut, fick man vänta länge på. Den var kärrväg med spänger fram till 1953, då vägen från Sandsele påbörjades från Torviksele. Där avstannade vägbygget 1939 då kriget bröt ut. Dessa 7 km som det varit fråga om, fick byborna alltså vänta på i 16 år. Oskar Nilsson hade vid ett besök i Stockholm 1948 uppvaktat dåvarande kommunikationsministern ang. denna väg och år 1955 var den färdig att tas i bruk. Samtidigt drogs den nya sträckningen av vägen genom byn fram till Tväråträskvägen och bron över Flarkavan ersattes av en vägbank.

Vägen ”utöver” byn

alltså österut mot Hednäs utgjordes av en ”en-kronas-väg” vilket innebar att intressenterna erhöll en krona per utförd sträckmeter väg. Denna väg slutade hos Ragnar Arvidsson. De som bodde på Rågoholmen, Lillånäs och Norra Hednäs ha varit tvungna att använda båten vid varje besök framme i byn, till affären, posten och skolan samt för framforsling av mjölk till mjölkbryggorna. August Nilsson, som bott i Lillånäs, har alltid fått färdas över två vatten, dels Lillån och dels Rågoavan. Likaså dennes son, Lennart Gustafsson med familj. En besvärlig skolväg för barnen (men så har vi inte heller besvär med axlarna, kan ett av barnen, Monika, som renskriver, intyga). 1959 – 1960 bröts en ny enskild utfartsväg österut från Tväråträsk – vägskälet. Denna väg fick förgrening över Rågoavan med en vägbank och bro över Lillån med sträckning till Lillånäs och Norra Hednäs.

1973 påbörjades en skogsbilväg från Ragnar Arvidssons österut mot en väg från Vindelgransele, så nu har Råstrands by vägförbindelse med ”yttervärlden” i alla fyra vädersträcken.

Vägen norrut - se "Färjan" i menyn tillvänster.