Liksom i andra byar fanns i Råstrand många som trodde på övernaturliga ting. Albin Risberg som tjänade dräng i Råstrand år 1900 och ett par år framöver, visste säkert att här fanns det verkligen vittra. Hovvaligen. Många getare, som vaktade korna utmed Rågoavan, såg ju vitterkvinnern. Det är verkligheter, säger han.
Så berättar han om Jonas Hedman, som flyttades till Granträsk, följande historia.
Denne Hedman rodde utefter avan. Därifrån följde han en gångstig till Isberget. He var en måra. Han bar byssa. Utmed gångstigen låg en tjärn, Nyängestjärn. Ett kvinnfolk står och tvätt sig mitt i tjärna. Han smäll sig baklänges och små- sop till och skjut åt kvinna. Och han vart lugge nanting se hemska saker, då he had smulle. He had vorte e himmelens liv dära vattne.
Ropet och det blodfärgade vattenstänket hade följt Hedman ända hem till Isberget, cirksa 2½ km. Och vet du va straff han fick. Jo, han vart tokut och var på hospital i sju år.
Vi frågade Risberg var vittra finns nu. Han påstår att nu är det för " folktjockt". De trivs inte. De trängs undan.
Oskar Nilsson har berättat att Erik Nilsson hade byggt sitt hus vid sidan om vitterstigen. Enligt Erik gick vittervägen mellan Elefantbäcken och hans hus. Han märkte även att de höll till i ladugården.
En annan övernaturlig företeelse var gelacken.
Man berättar att Jan-Fredrik hade fått sin värk i benet vid sju års ålder, då han hade badat i Elefantbäcken ty där fanns gelacken. Jan-Fredrik fik senare amputera benet.
Ännu en oförklarlig företeelse i byn talar man om än. Det är Källbäcksroparn. Denna röst har många hört från norra stranden av Vindelälven mitt emot Källbäck.
Rösten ropade på hjälp, varför många människor från södra sidan av älven rodde över för att vid olika tillfällen hjäla den nödlidande. Väl framme vid stranden fann man dock ingen hjälpbehövande.
