Fåren klipptes tre gånger årligen. På hösten , till ("Andersmäss") vid jul tiden samt våren. Höst och vårull var fin ull, som användes till fina klänningstyg samt till en del underkläder och stickgarn.
Ullen som klipptes vid jultiden kallades väft. Utav detta garn vävde man grövre tyger, som användes till arbetsblusar och vadmal. ("vämman")
Första arbetsmomentet med ullen var skubbningen. Till det fanns ett skrubbsäte som hade både svart och vit ull och ville ha den grå, så la man en bit vitt och en bit svart tillsammans på dessa kardor och skrubbade dem tillsammans. När man skrubbat färdigt blev detsom stora rullar. Dessa rullar plockades sönder bit för bit. Så användes en käpp och piskades den där ullen med så den skulle bli änu jämnare och luftig.
Efter skrubbningen började kardningen, (kårdningen) som gick till så att man la en bit ull i kardorna och så drog man dessa mot varann tills det blev en jämn och fin sträng som kallades tylla.
Om tyllorna var jämn och fina gick det bättre att spinna en jämn och fin tråd. Dessa tyllor skulle så fästas på snällan och spinnas ut till tråd. Det var en stor konst att fästa ihop dessa tyllor och få det till en jämn tråd.
Skulle garnet användas till stickgarn tvinnades fler trådar tillsammans, men skulle det vävas av användes i rgel enkel tråd.
När garnet var färdigspunnet nystades det upp på ett härvelkorrs och blev på så sätt garnhärvor.
Soria Bergström, Torviksele, Berättar för oss om hur man tog vara på gamla yllestrumpor. Barnen fick klippa dem uppifrån och ner. Det var mycket viktigt att det blev rätt väg. Detta som blev som ull, stoppades i en kärna. Kokhett vatten hälldes över och så stampe man det som när man kärne. Ullmassan togs upp och torkades och blandades med lite ny ull. Sedan bearbetades detta till helt nytt garn.
Tyget som vävdes av detta användes till underkjolar. De hade en särskilt sorts kjol som kallades " livstyckskjoln". Man sydde alltså på ett liv på kjolen. Då strumporna man klippt upp hade olika färger , blev ullen flammig och så aven tygena.
En särskilt fin underkjol kallades stubben. Den stod ut från midjan och var av ett tyg som närmast liknade ett "stoppetäck" men tunnare.
Sömerkor i byn var Anna Strömberg på 1910 talet. Tilda Ögrren-Nilsson från 1910. Tekla Forsgren i Sappetnäs sydde herrkläder 1920 - 1960. Hon gjorde en trädgårds grind av tomma trådrullar. Hon måste ha sytt många plagg! Anna Nordin sydde på 30 - 60 talet de flesta brudklänningarna. Skräddare: Karl - Bern i slutet av 1800 talet. Nikanor Lundgren i början på 1900 talet.
Bjuren gick i gårdarna och sydde åt folk i början av 1900 talet. Strykjärnen var ihåliga. En järnklump glöddes i öppna spisen och stoppades in i järnet som därigenom upphettades. Pressjärnen var långa och smala och mycket tunga. Elektriskt strykjärn kom på 1940 talet.
