Då förde man med sig skaffning, så att man kunde bjuda sina tilltänkat gäster på kaffe och " dopp" och bränvin.
Vigseln ägde rum i kyrkan, skolan eller hemmet på söndagen efter högmässan. Därefter samlades till bröllopsmiddag mde köttsoppa eller någon annan rätt av kött. Ibland även efterrätt vilken oftast bestod av fruktsoppa.

Det berättas att fruktsoppan serverades ur en stor kopparkittel. Vid ett tillfälle, där glädjen stod högt i taket och brännvinet nog tagits i riklig mängd, hände sig inte bättre än att en av gästerna ramlade baklänges i fruktsoppkitteln, varvid glädjen hos de intillstående naturligtvis höjdes ännu mer. Hur detta uppfattades av presonen som fick detta ofriviliga bad, förtäljer inte historien.

Bröllopet pågick ett långt tag in på natten. Men det fortsatte ofta även på måndagen. Spelmän fanns ju alltid med på bröllop. De spelade redan vid gästernas ankomst, ute på gårdsplanen. En spelman, som ofta nämns är "Lill Kalle" Linder från Sandsjön. Han spelade dragspel och någon annan spelade fiol. Brudpar och gästerna dansade och tjoade och livat var det.

Var det så olyckligt att bröllop hölls på flera ställen samtidigt kunde det inträffa att man kom från en bröllosfest för att hämta spelmännen. Ja de kunde i så fall dela på sig så violisten stannade, medan dragspelaren följde med till ett bröllop i en grannby.

Brudkort var det ej vanligt med förrän i början på 20 - talet.
Dagmar och Viktor From hade varit till Lycksele på vårvintern -24. Där fotograferade de sig tillsammans. Till midsommar samma år gifte de sig. Då blev det inget tillfälle att fotografera sig. Men de hade ju kortet sedan vintern. De lät då göra ett brudkort av detta. De berättade för fotografen hur de varit klädda och därefter gjordes deras brudkort.
Emilia och Henfrid Karlsson har sitt brudkort från 1924. I Tväråträsk fanns en man vid namn Josef Flodin. Han for omkring och fotograferade och man antar att han tagit de allra första fotografierna från byn.