När ett barn kommit till världen var det väldigt viktigt att skydda det från att bli trollbyting. Man lade en psalmboken under kudden i vaggan. Då vågade sig ej trollen fram frö att byta bort barnet.
En annan sed var att lägga ett glödande kol i det vatten, där barnet var badat, innan detta kastades ut. Det skulle då förhindra att något ont drabbade barnet.
I det fall där barnet ansågs klent och risk för att det skulle dö förelåg, nöddöptes det och det kunde vilken person som helst göra, om ej präst fanns at anlita.
Vanligast var det dock att så fort som möjligt få barnet döpt av en präst. Sofia Bergström berättar att det hände att man omedelbart efter förlossningen bar barnet till Sorsele, där prästen fanns. Sen skyndsamt tillbaka till modern. Sedan Gargnäs kyrka invigts 1911 blev det närmare till prästen. 1915 bar Tekla Jonsson, Torviksele, fram sin bror tilll dopet i Gargnäs kyrka.
